Gustaf III:s Stockholm

Det finns en utbredd föreställning om att flertalet människor i 1700-talets svenska huvudstad levde under rent fasansfulla förhållanden. Armod, nöd och elände ska ha varit deras enda verkligt trofasta följeslagare genom det korta jordelivet. Den stora ansiktslösa folkhopen som raglade fram i gränderna var både smutsig och trasig, barfota och tandlös, och de fattiga en ständig källa till irritation där de envisades med att ligga och dö i portar och på gator och torg. Ingen har väl som Per Anders Fogelström kunnat berätta om de hostande och varande skuggorna som en gång i tiden befolkade de små trähuskvarteren på Södermalm som vi idag kallar idyll. Men är det verkligen en rättvis bild av livet i den ”stolta staden”?

Det material som Christopher träffat på i sin forskning har gång på gång tvingat honom ställa sig frågande till hur dessa människor skildrats i vår tid. En utländsk resenär berättade på 1790-talet att han sett få svenskar som gått barfota, en annan beskrev hur välklädda stockholmarna av alla klasser var, hur i stort sett alla medborgare hade tillräckliga tillgångar för att täcka sina behov, medan en tredje talade om svenskarnas fina tänder. Alla landets invånare, utan undantag, kunde läsa, folk var i allmänhet trevliga och vänliga, på gatorna i Stockholm var det rent och snyggt och lugnt, och man såg knappt några tiggare. ”Kanske är denna stad den mest nöjsamma och artiga i världen för främlingar”, tillade Ernst Moritz Arndt som besökte den svenska huvudstaden 1804.

Om detta handlar Christopher O`Regans bok ”Gustaf III:s Stockholm – Glimtar ur 1700-talets stadsliv” som kommit ut på förlaget Forum. Boken skildrar den genomsnittlige stockholmarens liv på 1780- och 90-talen. Hur bodde man, vad åt man, hur roade man sig, vad led man av för sjukdomar etc. etc.

Boken är rikt illustrerad med vackra färgbilder, dels av målningar, dels nytagna bilder av Niklas Hannah.
För den som önskar köpa boken till specialpris finns en intresseanmälan att fylla i.